Tid för reflektion

Under den här terminen har jag läst språkdidaktik vid Göteborgs Universitet, 15hp på avancerad nivå. Eller, läser är rätt tempus, sista examinationsuppgiften är inte färdigskriven ännu. Kursen har varit givande, läraren bra, kurskamraterna trevliga och duktiga. Samtalen på litteraturseminarierna har lyft tankarna ännu en nivå och varje minut jag har lagt på den här kursen bidrar till att göra mig till en bättre lärare. Ett bättre betyg än så kan väl inte en kurs få?

Igår hade vi muntliga presentationer av den första examinationsuppgiften och idag har jag på allvar satt igång att skriva den andra. Den första skulle behandla ett undervisningsmoment som involverar minst två av de fyra färdigheterna, vilket i mitt fall blev en övning i engelskan i år 9 som handlade om att läsa och sedan skriva en legend. Den andra uppgiften ska behandla ett undervisningsmoment med formfokus, alltså grammatik eller vokabulär, och jag har valt mitt arbete kring de modala hjälpverben i tyskan som jag just nu gör parallellt i år 7 och 8. Låter det torrt och fyrkantigt? Jo, kanske lite.

Men det jag vill förmedla i det här blogginlägget är att jag njuter av att skriva dessa analyser. Att få vända och vrida på vad man egentligen gjort, att få försvara mina val, att få fundera i detalj över vad jag kunde gjort bättre och hur jag ska utveckla samma uppgift till nästa grupp. Att grotta ner sig i styrdokument, att få rannsaka sig själv, det är en lyx som är få lärare förunnad idag. Vi planerar och genomför uppgifter, vi ger elever respons på det de gör, vi summerar till betyg och planerar och genomför parallellt med detta nästa moment. Det tar aldrig slut, för innan ett moment är avklarat ska nästa moment vara på gång.

Att få fundera igenom ordentligt vad man gör, varför man gör det, vilka aspekter man borde tänka på lite mer till nästa gång, och vad det var som gjorde att man lyckades den här gången, det borde vara en självklarhet. De allra flesta lärare jag känner älskar sitt jobb. De älskar inte att ringa samtal till föräldrar om tjuvrökning, att be ovälkomna besökare lämna skolan eller att ta femte samtalet med samma elev den här veckan om oönskat beteende, men de älskar ändå sitt jobb. De älskar att planera upp hur de ska lära eleverna på bästa möjliga sätt, så att eleverna hänger med i undervisningen. De älskar att se eleverna utvecklas och se planeringen gå åt pipan, då elevernas tankar plötsligt flög iväg åt ett helt annat håll. De älskar att tjata på eleverna gång på gång och sedan se eleverna utvecklas, lyckas och att se det där glittrandet i ögonen, den där stunden då man ser att de hänger med.

Om man som lärare har möjlighet att verkligen utvärdera sin undervisning, att tänka igenom den, att sätta ord på vad man gjorde, då kan man också utvecklas. På alla presentationerna nämndes saker som gick mindre bra, eller saker som lärarna insett efteråt kunde gjorts annorlunda. När vi får tid att tänka tillbaka, att analysera, att vrida och vända på byggstenarna, då kan vi utveckla vår undervisning på bästa sätt.

Med den arbetsbelastning lärare har idag finns ingen tid för reflektion. Reflekterar gör vi på väg mellan jobbet, hämtningar på förskolan och mataffären, tid att skriva ner en reflektion eller analys finns inte. Tänk om Sveriges lärare fick den tiden. Vad fantastiskt det skulle vara!

Modala hjälpverb à la Dylan William - en mycket inspirerad tyskalektion

Igår fick jag alltså ägna en heldag åt att lyssna på Dylan William. Mycket av det han nämnde har vi hört förut, vi har haft storföreläsningar med Christian Lundahl och Anna Karlefjärd under året, men nya nyanser och exempel är alltid bra. Vi gick därifrån otroligt inspirerade, och det mest fantastiska var att vi var där tillsammans, hela arbestlaget.

Jag håller på att lära mina 7or och mina 8or använda modala hjälpverb i tyskan. Jag har presenterat dem, eleverna har fått känna på dem och de har skapat enstaka egna meningar. Men det var tydligt att det inte riktigt satt sig. Så självklart blev jag inspirerad, och under förmiddagen satte jag ihop en helt ny lektion kring detta, inspirerad av William. Gjorde jag detta ensam? Åh, nej! Jag gjorde det tillsammans med min kära språklärarkollega, Anca. Även om hon inte kan så mycket tyska kunde vi bolla tankar, vilket lyfte min lektion flera steg till.

Så. Vad handlar det om? Jo, eleverna har alltså redan fått en introduktion till det här, men jag märkte att inte alla hängde med. Under gårdagen fick vi många gånger svara på frågor för att testa olika klassrumsexempel. Vi svarade aldrig genom att räcka upp handen, utan frågorna var flervalsfrågor och vi fick svara genom att visa upp fingrar. Ett exempel var en spansk mening som påvisade ett grammatiskt moment (placering och böjning av pronomen som indirekt objekt). Framför oss fanns fem exempel, och frågan var helt enkelt vilken av meningarna som var korrekt. Det här mönstret tog jag och applicerade på mina tyska verb. Efter detta gick vi vidare till att översätta meningar, men inte helt själva, utan med stöd från kamraterna. Den tredje delen hann vi inte med, men den får också plats här. Så här gjorde jag:

Steg 1. Flervalsfrågor
Eleverna fick se fyra eller fem varianter på frågor och fick frågan vilken av dem som var korrekt. När alla hade valt pratade vi igenom de olika alternativen, varför de var rätt, vad som var lurigt osv. Fokus här blir dels på böjningsformen på hjälpverbet, dels på placering och form av huvudverbet (som ska stå i infinitiv, sist i meningen). Efter någa exempel verkade alla vara med på hur det fungerade. Under tiden fick de lov att både tjuvtitta på varandras fingrar och det papper de fått med verbens uppställningar. Fokus var inte att testa, utan att lära!

Steg 2. Översättningsmeningar
Som nästa steg fick eleverna en svensk mening som skulle översättas till svenska. Först fick de individuellt försöka skriva ner den. När de fått ner en mening fick de parvis jämföra meningarna. De fick argumentera för sin sak tills de båda var nöjda och hade fått samma mening. Sedan ändrade vi grupperingarna, nu fick de sitta i grupper om tre (gruppen bestod idag av sex elever) och återigen jämföra. Ibland kom här nya insikter in i gruppen. Slutligen skulle vi få fram meningen på tavland. Ingen handuppräckning här, utan jag drog namn från mina lappar. En elev fick gå fram och skriva, och i det här läget betonade jag att de två anda i gruppen var lika "medskyldiga" om något blev fel, de hade kommit fram till det här tillsammans. Det gjorde att skrivandet inte blev lika nervöst, de stod ju inte ensamma vid tavlan. När en elev skrivit fick de andra uttala sig om meningen, en i taget, återigen drog jag namnlappar för att bestämma ordningen. Vi pratade igenom de olika alternativen och jag styrde dem till rätt svar.

Steg 3. Besvara en fråga
Det här steget hann vi inte med, utan det får bli en annan lektion. Tanken var att eleverna skulle få se en fråga på tyska och besvara den i skrift. De skulle sedan få jämföra i par, sedan i grupper om tre och slutligen skulle de alla få skriva sina meningar på tavlan. Vi skulle samtala om meningarna och lyfta fram olikheter. Frågorna var öppna nog att kunna generera väldigt olika svar, så många bra svar skulle kunna dyka upp.

Det jag upptäckte under lektionen var att eleverna talade om språket på ett sätt jag aldrig hört förut. Ett återkommande samtalsämne var huruvida det skulle vara bestämd artikel med framför substantiven i de olika meningarna, och vilket possessivt pronomen som skulle användas. Vissa lexikala svårigheter fanns också, men de insåg snart att de kunde fråga kompisarna om vad läxa och piano heter på tyska.

Jag har aldrig sett denna grupp så engagerad i en grammatikövning, och eleverna var på gott humör hela lektionen. Det fanns inga mobiler framme, för att det helt enkelt aldrig fanns tillfälle att titta på mobilen. Elevernas fokus var på ämnet, 100% av tiden. Jag gav en elev en spontan high five när han var den enda som listade ut att jag försökte luras genom att smyga in en bisats utan modala hjälpverb och jag tror att alla gick därifrån med känslan av att ha lärt sig något.

Är du nyfiken på att testa mitt upplägg? Filen hittar du här! Om du gör det, berätta gärna hur det tas emot av eleverna, hur det fungerade för dig och om du har några förbättringstankar. Vi utvecklas tillsammans!

Tack, Dylan William! Du har ändrat mitt sätt att undervisa grammatik!

Fortbildning för alla - en skola för alla?

Idag har jag och kollegorna i mitt arbetslag varit på en heldags fortbildning med Dylan William - mannen som är formativ bedömning (enligt dagens presentatör i alla fall). Formativ bedömning ger enligt Hattie (Synligt lärande - presentation av en studie om vad som påverkar elevers studieresultat) en av de allra största effekterna på elevernas studieresultat. Den allra största effekten har självskattning av betyg, något som vävdes in i Williams föreläsning och workshop idag. Det är alltså ingen struntföreläsning vi harit på, det är det som enligt forskningen har allra störst effekt på att förbättra elevernas studieresultat, och det är väl det vi vill med skolan? (Om ni är nyfikna på vad han pratade om kan ni titta på hans presentation här.)

Så, alla var väl där? Eller? Vi vill ju ha en likvärdig skola, då måste väl alla få en chans att lära sig detta, eller utvecklas ännu mer kring detta ämn?. (Ja, det finns många lärare som redan arbetar formativt, men det finns alltid utrymme att utvecklas ännu mer och få nya tips och synvinklar.)
Nej. Så bra är det inte.

Dagen arrangerades av Center för skolutveckling, en verksamhet som ska vara "en resurs för skolledare, arbetslag och pedagoger i deras arbete", enligt hemsidan. De bjöd in alla skolor i Göteborgs stad. Till föreläsningen fanns gott om platser, till eftermiddagens workshop färre. Men när föreläsningen började såg jag mig omkring och insåg att salen bara var halvfull. Varför detta????

Jo, om en skola vill skicka sina lärare måste de alltså skaffa vikarier. Det kostar pengar. Och betala biljetterna, för det var inte gratis. Man konstaterar då att man låter bli för att det blir för dyrt. Eller? Finns det en bättre förklaring? För samhället blir det knappast billigt att låta bli, för samhället tjänar ordentligt på att höja elevernas resultat, det var en av de första sakerna som Williams lyfte under föreläsningen. Sverige skulle tjäna på att skicka alla lärare på utbildning i formativ bedömning. Trots detta väljer majoriteten av skolorna i Göteborg alltså att inte delta? Kongresshallen var drygt halvfull och det fanns deltagare från kranskommuner också, liksom några friskolerepresentanter. Gymnasieskolan har en egen dag, stadsdelen Centrum likaså, Samskolan har också en egen dag. Men var är resten av grundskollärarna?

En förklaring till att denna situation kan uppstå är att grundskolan i Göteborg är fördelad på de tio stadsdelsförvaltningarna. Gymnasiet har en egen förvaltning, Utbildningsförvaltningen, men grundskolan har inget behov av att samlas. Eller? Jag anser att det är essentiellt att samla Göteborgs grundskolor i en gemensam grundskoleförvaltning för att kunna vända skolans utveckling i Göteborg, och jag har fortfarande inte hört någon lärare säga mot mig i frågan. Göteborgs skolor ligger inte i framkant när det gäller skolutveckling, löner eller resultat. Varför inte det? Har vi inte lärare som är tillräckligt bra? Jodå! Men vi måste få samarbeta. Vi måste få samma förutsättningar.

Läraryrket är inget ensamjobb. Om vi ska få en likvärdig skola måste vi samla stadens grundskolor i en förvaltning. Hur snart ska vi vända skutan? Vi är många som är redo att fatta rodret och segla till framtidens skola. Låt oss! Samla oss i samma skuta!

Lektionstips från UR: Språkdidaktik med teknik

Sara Lövestam är en SFI-lärare som fått göra en filmserie som finns på UR. Det är tio korta lektioner på drygt 8 minuter/styck. Enkla tips för den som vill komma igång med teknik i språkundervisningen. Saras exempel är visserligen från hennes SFI-undervisning, men det går lätt att applicera dem på alla språk!

Här hittar du serien!

Och här är Saras hemsida!

En av lektionerna handlar om källkritik och wikipedia, en nyttig lektion för alla lärare!

Lektionstips Engelska: An American in Sweden

För ett antal år sedan sprang jag på en blogg av den roligare sorten. Det var en amerikan som bodde i Sverige och bloggade om sina upplevelser. Språket är verkligen autentiskt och väldigt informellt, vilket gör texten väldigt lätt att ta till sig.
Jag kontaktade bloggaren och bad att få använda hans texter i undervisningen, vilket han gärna lät mig göra. Jag valde ut de avsnitt där han beskrev möten med svensk mat, som nyponsoppa, flädersaft, blodpudding och Djungelvrål. Jag skapade frågor till texterna som syftar till att både förstå innehållet och förstå vissa språkliga finurligheter. Det krävs en hel del strategier och omvärldskunskaper för att hänga med, det är svårt att förstå varför nyponsoppan plötsligt blir japansk om man inte känner till att Nippon är det japanska namnet för Japan, till exempel.

 

Jag har använt de här övningarna i många grupper och de lockar alltid fram skratt. Perfekt att lägga in på vårkanten, när elever och lärare är trötta.

Blog: American in Sweden part 1

Blog: American in Sweden part 2

Enjoy!

Digital utveckling - valbart?

Ett ämne som diskuteras och debatteras flitigt är till vilken grad och på vilket sätt digital teknik som datorer, läsplattor och smarta telefoner ska användas i skolan. Vissa lärare är väldigt positiva till de didaktiska möjligheter som tekniken ger, andra är mer negativa. Men oavsett vilken inställning man som lärare eller arbetsgivare inom skolsektorn har kan man konstatera att tekniken måste finnas med.

Eftersom jag arbetar i grundskolan är det därifrån jag hämtar mina exempel. Utan att gå in på detaljer kan vi konstatera att det ingår i skolans uppdrag att lära eleverna använda digitala medier. Nedan följer en kort sammanställning av den digitala delen av grundskolans uppdrag. Den är inte komplett, absolut inte nyanserad och inte geneomanalyserad. Men den är tydlig. Svart på vitt. Vi kan inte välja bort tekniken!

I läroplanen Lgr11, andra kapitlet: Övergripande mål och riktlinjer finns bland målen att

0. Skolan ska ansvara för att varje elev efter genomgången grundskola kan använda modern teknik som ett verktyg för kunskapssökande, kommunikation, skapande och lärande. 

En snabb sökning visar att ordet Internet finns i kursplanerna för svenska, svenska som andraspråk, teckenspråk, engelska, moderna språk (som språkval och som elevens val, alltså med start i år 6/7 respektive i år 8), geografi, samhällskunskap, hem- och konsumentkunskap samt teknik.
Söker man vidare på digital får man träffar i kursplanerna för ämnena bild, musik, svenska, svenska som andraspråk, matematik och teknik.


Kan vi låta elever ta sig igenom grundskolan utan att använda digitala hjläpmedel? Nej, det kan vi inte.

Strategier för informationssökning - tyska

Den senaste tiden har mina tyskaelever i år 7-9 fått öva på att söka information i olika medier på tyska. De har haft tillgång till läroböcker, enstaka andra böcker, kartor och internet via iPads, datorer och privata mobiltelefoner. Vi har gemensamt pratat om hur man googlar, vilka källor som är bäst vid vilka lägen och hur man kan tänka i olika lägen.

En typisk sak är att eleverna svarar med siffror, namn eller enstaka ord i stället för att skriva hela meningar. Att skriva hela meningar kan verka svårt, men vi har tittat på möjligheter att använda den information som finns i frågan och i informationen och hur man kan återanvända ord, ordformer och uttryck i sitt svar. Nu har jag samlat mina vanligaste förklaringar i en film.

Exemplen är på tyska, men grundtanken kan naturligtvis användas i alla språk.