torsdag 8 maj 2014

Modala hjälpverb à la Dylan William - en mycket inspirerad tyskalektion

Igår fick jag alltså ägna en heldag åt att lyssna på Dylan William. Mycket av det han nämnde har vi hört förut, vi har haft storföreläsningar med Christian Lundahl och Anna Karlefjärd under året, men nya nyanser och exempel är alltid bra. Vi gick därifrån otroligt inspirerade, och det mest fantastiska var att vi var där tillsammans, hela arbestlaget.

Jag håller på att lära mina 7or och mina 8or använda modala hjälpverb i tyskan. Jag har presenterat dem, eleverna har fått känna på dem och de har skapat enstaka egna meningar. Men det var tydligt att det inte riktigt satt sig. Så självklart blev jag inspirerad, och under förmiddagen satte jag ihop en helt ny lektion kring detta, inspirerad av William. Gjorde jag detta ensam? Åh, nej! Jag gjorde det tillsammans med min kära språklärarkollega, Anca. Även om hon inte kan så mycket tyska kunde vi bolla tankar, vilket lyfte min lektion flera steg till.

Så. Vad handlar det om? Jo, eleverna har alltså redan fått en introduktion till det här, men jag märkte att inte alla hängde med. Under gårdagen fick vi många gånger svara på frågor för att testa olika klassrumsexempel. Vi svarade aldrig genom att räcka upp handen, utan frågorna var flervalsfrågor och vi fick svara genom att visa upp fingrar. Ett exempel var en spansk mening som påvisade ett grammatiskt moment (placering och böjning av pronomen som indirekt objekt). Framför oss fanns fem exempel, och frågan var helt enkelt vilken av meningarna som var korrekt. Det här mönstret tog jag och applicerade på mina tyska verb. Efter detta gick vi vidare till att översätta meningar, men inte helt själva, utan med stöd från kamraterna. Den tredje delen hann vi inte med, men den får också plats här. Så här gjorde jag:

Steg 1. Flervalsfrågor
Eleverna fick se fyra eller fem varianter på frågor och fick frågan vilken av dem som var korrekt. När alla hade valt pratade vi igenom de olika alternativen, varför de var rätt, vad som var lurigt osv. Fokus här blir dels på böjningsformen på hjälpverbet, dels på placering och form av huvudverbet (som ska stå i infinitiv, sist i meningen). Efter någa exempel verkade alla vara med på hur det fungerade. Under tiden fick de lov att både tjuvtitta på varandras fingrar och det papper de fått med verbens uppställningar. Fokus var inte att testa, utan att lära!


Steg 2. Översättningsmeningar
Som nästa steg fick eleverna en svensk mening som skulle översättas till svenska. Först fick de individuellt försöka skriva ner den. När de fått ner en mening fick de parvis jämföra meningarna. De fick argumentera för sin sak tills de båda var nöjda och hade fått samma mening. Sedan ändrade vi grupperingarna, nu fick de sitta i grupper om tre (gruppen bestod idag av sex elever) och återigen jämföra. Ibland kom här nya insikter in i gruppen. Slutligen skulle vi få fram meningen på tavland. Ingen handuppräckning här, utan jag drog namn från mina lappar. En elev fick gå fram och skriva, och i det här läget betonade jag att de två anda i gruppen var lika "medskyldiga" om något blev fel, de hade kommit fram till det här tillsammans. Det gjorde att skrivandet inte blev lika nervöst, de stod ju inte ensamma vid tavlan. När en elev skrivit fick de andra uttala sig om meningen, en i taget, återigen drog jag namnlappar för att bestämma ordningen. Vi pratade igenom de olika alternativen och jag styrde dem till rätt svar.


Steg 3. Besvara en fråga
Det här steget hann vi inte med, utan det får bli en annan lektion. Tanken var att eleverna skulle få se en fråga på tyska och besvara den i skrift. De skulle sedan få jämföra i par, sedan i grupper om tre och slutligen skulle de alla få skriva sina meningar på tavlan. Vi skulle samtala om meningarna och lyfta fram olikheter. Frågorna var öppna nog att kunna generera väldigt olika svar, så många bra svar skulle kunna dyka upp.


Det jag upptäckte under lektionen var att eleverna talade om språket på ett sätt jag aldrig hört förut. Ett återkommande samtalsämne var huruvida det skulle vara bestämd artikel med framför substantiven i de olika meningarna, och vilket possessivt pronomen som skulle användas. Vissa lexikala svårigheter fanns också, men de insåg snart att de kunde fråga kompisarna om vad läxa och piano heter på tyska.

Jag har aldrig sett denna grupp så engagerad i en grammatikövning, och eleverna var på gott humör hela lektionen. Det fanns inga mobiler framme, för att det helt enkelt aldrig fanns tillfälle att titta på mobilen. Elevernas fokus var på ämnet, 100% av tiden. Jag gav en elev en spontan high five när han var den enda som listade ut att jag försökte luras genom att smyga in en bisats utan modala hjälpverb och jag tror att alla gick därifrån med känslan av att ha lärt sig något.

Är du nyfiken på att testa mitt upplägg? Filen hittar du här! Om du gör det, berätta gärna hur det tas emot av eleverna, hur det fungerade för dig och om du har några förbättringstankar. Vi utvecklas tillsammans!

Tack, Dylan William! Du har ändrat mitt sätt att undervisa grammatik!

2 kommentarer:

  1. Har du testat dictogloss? Är ju också ett elevaktivt sätt att träna på ett grammatiskt moment :-) men det känner du säkert till.

    SvaraRadera
  2. Det har jag inte testat, men det är absolut en möjlighet! Tack för tipset!

    SvaraRadera