Ny blogg!

Nu flyttar jag bloggen till en ny plattform: miasklassrum.wordpress.com.

Välkomna att hänga med!

Kollegialt lärande är grejen! Hurra, Metro!

Hurra för Metro som lyfter det kollegiala lärandet i skolans värld! #edcamp #skolchatt och #digiskol lyfts som exempel, underbart! Jag önskar att arbetsgivare inom alla de elva förvaltningar i Göteborg som hanterar skolan ser vikten av detta! 

Artikeln finns också på nätet, så klart!

Påminner om #edcampspråk 17/6 på Folkuniversitetet! Anmäl er via den här länken!

Pearltrees - Around the World in Eight Months

Så är vår resa runt jorden slut och förhoppningsvis har mina 9or hunnit lära sig en hel del om den engelskspråkiga världen.
Det vi har arbetat med har jag samlat på pearltrees.com under året och nu finns en gedigen länksamling med lektionstips, socrative-koder och en del dokument. Här finns hela projektet samlat.
Hoppas att det kan inspirera någon!

Terminsslut med QR-koder

Så var det dags för terminens sista lektion. Eleverna vill inte sitta inne längre. Jag vill inte kämpa med att få deras uppmärksamhet. Alla vill ut i solskenet. Jag vill ha en ordentlig utvärdering. Jag vill att de ska använda engelskan även sista lektionen. Hur får vi ihop alla dessa parametrar? Så här!

1. Start - information

När eleverna kommer till klassrummet kommer de mötas av det här dokumentet, uppkopierat i lagom många exemplar, med en av siffrorna inringad. Tanken är att varje grupp börjat på olika frågor, så att alla inte går tillsammans. På pappret finns en QR-kod, dels för att eleverna ska lista ut vad de är och hur de fungerar innan de drar iväg, dels för att de kan få se informationen i filmversion. Filmen är inspelad med appen Tellagami i tre delar, dessa har jag sedan klippt ihop med iMovie och lagt upp på min youtube-kanal. Att sedan skapa en QR-kod är busenkelt.

2. Tipspromenad

Eleverna ska nu lista ut var de olika QR-koderna är gömda på skolgården genom att följa det rim på engelska som är ledtråden. Ett exempel är följande:

Close to the Birch Tree you’ll find the main gate,
if you don’t find the question, ask your mate.
If you smell red curry you’ve gone too far,
as well as if you’ve stumbled upon you principle’s car.

Björken är namnet på ett hus, och mellan Björken och personalparkeringen, där vår rektor brukar parkera, finns en grind, där koden kommer finnas. Går de förbi parkeringen kommer de till en liten thai-restaurang. 

När de hittar lappen med koden scannar de den med iPad eller smart telefon, och de kommer då till ett formulär skapat i Google Forms. Varje formulär berör en plats på vår resa runt jorden, och de får dels en eller två frågor om det innehåll vi berört (t.ex. "What is the national sport of Canada?"), dels en fråga för att utvärdera olika metoder jag testat under året. Dessa utvärderingsfrågor handlar nästan uteslutande om arbetet med iPads, jag vill verkligen att eleverna ska få uttrycka vad som fungerat bra och mindre bra. 

3. Avslut och metautvärdering

När eleverna svarat på frågorna från de nio olika QR-koderna leder sista ledtråden dem tillbaka till mig, och då får de utvärdera själva utvärderingen, både lektionen som helhet och hur det fungerar att arbeta med QR-koder. 

Den utvärderingen kan ni titta på här: 

Så kan en terminsavslutning se ut när man arbetar med teknik för att utveckla lärandet. Nu håller vi tummarna för att solen skiner och att eleverna tycker att formen är rolig!

Vad är en bra fråga?

I måndags fick en av mina klasser presentera sina arbeten om Indien för varandra. För att se till att de lyssna de på varandra tog jag till mig ett litet, men ack så bra tips från Dylan Wiliam: kräv att eleverna ska ställa frågor till varandra. Sagt och gjort: varje grupp skulle ställa en fråga efter varje presentation. Men vad ställde de för frågor? De hade ont om tid, en kort presentation att utgå från osv, förutsättningarna var inte optimala. Men ändå. "How old was Ghandi when he died?" "Where is Ghandi's grave?" Det fanns mer öppna frågor, men många av dem var inte det jag hade önskat. Jag rannsakade mig själv och insåg att jag som lärare måste lyfta kvalitetsaspekten gällande frågor med eleverna.

Idag började samma elever arbeta med Sydafrika. Jag frågade eleverna vad de ville veta om Sydafrika, vad vi kan lära oss, och bad alla formulera var sin fråga. Jag samlade frågorna i ett dokument som syntes på tavlan. När alla hade fått med var sin fråga började jag prata med dem om måndagens lektion. Vad är en öppen fråga? Vad är en stängd fråga? Vi bollade några tankar och jag bad dem fundera över vilka frågor som kan leda till att vi lär oss mycket.

Sedan reviderade vi frågorna. Varje elev fick revidera en fråga, ändra, lägga till osv. Frågan "When was South Africa colonized?" utökades till "When was South Africa colonized? Why and how? What did they use the colony for?". Alla var överens att det skulle vara mycket mer intressant att titta på orsaker, syfte och detaljer än att bara se ett årtal.

Vad ångrar jag med den här lektionen? Att jag inte genomförde den förrän nu!

Tid för reflektion

Under den här terminen har jag läst språkdidaktik vid Göteborgs Universitet, 15hp på avancerad nivå. Eller, läser är rätt tempus, sista examinationsuppgiften är inte färdigskriven ännu. Kursen har varit givande, läraren bra, kurskamraterna trevliga och duktiga. Samtalen på litteraturseminarierna har lyft tankarna ännu en nivå och varje minut jag har lagt på den här kursen bidrar till att göra mig till en bättre lärare. Ett bättre betyg än så kan väl inte en kurs få?

Igår hade vi muntliga presentationer av den första examinationsuppgiften och idag har jag på allvar satt igång att skriva den andra. Den första skulle behandla ett undervisningsmoment som involverar minst två av de fyra färdigheterna, vilket i mitt fall blev en övning i engelskan i år 9 som handlade om att läsa och sedan skriva en legend. Den andra uppgiften ska behandla ett undervisningsmoment med formfokus, alltså grammatik eller vokabulär, och jag har valt mitt arbete kring de modala hjälpverben i tyskan som jag just nu gör parallellt i år 7 och 8. Låter det torrt och fyrkantigt? Jo, kanske lite.

Men det jag vill förmedla i det här blogginlägget är att jag njuter av att skriva dessa analyser. Att få vända och vrida på vad man egentligen gjort, att få försvara mina val, att få fundera i detalj över vad jag kunde gjort bättre och hur jag ska utveckla samma uppgift till nästa grupp. Att grotta ner sig i styrdokument, att få rannsaka sig själv, det är en lyx som är få lärare förunnad idag. Vi planerar och genomför uppgifter, vi ger elever respons på det de gör, vi summerar till betyg och planerar och genomför parallellt med detta nästa moment. Det tar aldrig slut, för innan ett moment är avklarat ska nästa moment vara på gång.

Att få fundera igenom ordentligt vad man gör, varför man gör det, vilka aspekter man borde tänka på lite mer till nästa gång, och vad det var som gjorde att man lyckades den här gången, det borde vara en självklarhet. De allra flesta lärare jag känner älskar sitt jobb. De älskar inte att ringa samtal till föräldrar om tjuvrökning, att be ovälkomna besökare lämna skolan eller att ta femte samtalet med samma elev den här veckan om oönskat beteende, men de älskar ändå sitt jobb. De älskar att planera upp hur de ska lära eleverna på bästa möjliga sätt, så att eleverna hänger med i undervisningen. De älskar att se eleverna utvecklas och se planeringen gå åt pipan, då elevernas tankar plötsligt flög iväg åt ett helt annat håll. De älskar att tjata på eleverna gång på gång och sedan se eleverna utvecklas, lyckas och att se det där glittrandet i ögonen, den där stunden då man ser att de hänger med.

Om man som lärare har möjlighet att verkligen utvärdera sin undervisning, att tänka igenom den, att sätta ord på vad man gjorde, då kan man också utvecklas. På alla presentationerna nämndes saker som gick mindre bra, eller saker som lärarna insett efteråt kunde gjorts annorlunda. När vi får tid att tänka tillbaka, att analysera, att vrida och vända på byggstenarna, då kan vi utveckla vår undervisning på bästa sätt.

Med den arbetsbelastning lärare har idag finns ingen tid för reflektion. Reflekterar gör vi på väg mellan jobbet, hämtningar på förskolan och mataffären, tid att skriva ner en reflektion eller analys finns inte. Tänk om Sveriges lärare fick den tiden. Vad fantastiskt det skulle vara!

Modala hjälpverb à la Dylan William - en mycket inspirerad tyskalektion

Igår fick jag alltså ägna en heldag åt att lyssna på Dylan William. Mycket av det han nämnde har vi hört förut, vi har haft storföreläsningar med Christian Lundahl och Anna Karlefjärd under året, men nya nyanser och exempel är alltid bra. Vi gick därifrån otroligt inspirerade, och det mest fantastiska var att vi var där tillsammans, hela arbestlaget.

Jag håller på att lära mina 7or och mina 8or använda modala hjälpverb i tyskan. Jag har presenterat dem, eleverna har fått känna på dem och de har skapat enstaka egna meningar. Men det var tydligt att det inte riktigt satt sig. Så självklart blev jag inspirerad, och under förmiddagen satte jag ihop en helt ny lektion kring detta, inspirerad av William. Gjorde jag detta ensam? Åh, nej! Jag gjorde det tillsammans med min kära språklärarkollega, Anca. Även om hon inte kan så mycket tyska kunde vi bolla tankar, vilket lyfte min lektion flera steg till.

Så. Vad handlar det om? Jo, eleverna har alltså redan fått en introduktion till det här, men jag märkte att inte alla hängde med. Under gårdagen fick vi många gånger svara på frågor för att testa olika klassrumsexempel. Vi svarade aldrig genom att räcka upp handen, utan frågorna var flervalsfrågor och vi fick svara genom att visa upp fingrar. Ett exempel var en spansk mening som påvisade ett grammatiskt moment (placering och böjning av pronomen som indirekt objekt). Framför oss fanns fem exempel, och frågan var helt enkelt vilken av meningarna som var korrekt. Det här mönstret tog jag och applicerade på mina tyska verb. Efter detta gick vi vidare till att översätta meningar, men inte helt själva, utan med stöd från kamraterna. Den tredje delen hann vi inte med, men den får också plats här. Så här gjorde jag:

Steg 1. Flervalsfrågor
Eleverna fick se fyra eller fem varianter på frågor och fick frågan vilken av dem som var korrekt. När alla hade valt pratade vi igenom de olika alternativen, varför de var rätt, vad som var lurigt osv. Fokus här blir dels på böjningsformen på hjälpverbet, dels på placering och form av huvudverbet (som ska stå i infinitiv, sist i meningen). Efter någa exempel verkade alla vara med på hur det fungerade. Under tiden fick de lov att både tjuvtitta på varandras fingrar och det papper de fått med verbens uppställningar. Fokus var inte att testa, utan att lära!

Steg 2. Översättningsmeningar
Som nästa steg fick eleverna en svensk mening som skulle översättas till svenska. Först fick de individuellt försöka skriva ner den. När de fått ner en mening fick de parvis jämföra meningarna. De fick argumentera för sin sak tills de båda var nöjda och hade fått samma mening. Sedan ändrade vi grupperingarna, nu fick de sitta i grupper om tre (gruppen bestod idag av sex elever) och återigen jämföra. Ibland kom här nya insikter in i gruppen. Slutligen skulle vi få fram meningen på tavland. Ingen handuppräckning här, utan jag drog namn från mina lappar. En elev fick gå fram och skriva, och i det här läget betonade jag att de två anda i gruppen var lika "medskyldiga" om något blev fel, de hade kommit fram till det här tillsammans. Det gjorde att skrivandet inte blev lika nervöst, de stod ju inte ensamma vid tavlan. När en elev skrivit fick de andra uttala sig om meningen, en i taget, återigen drog jag namnlappar för att bestämma ordningen. Vi pratade igenom de olika alternativen och jag styrde dem till rätt svar.

Steg 3. Besvara en fråga
Det här steget hann vi inte med, utan det får bli en annan lektion. Tanken var att eleverna skulle få se en fråga på tyska och besvara den i skrift. De skulle sedan få jämföra i par, sedan i grupper om tre och slutligen skulle de alla få skriva sina meningar på tavlan. Vi skulle samtala om meningarna och lyfta fram olikheter. Frågorna var öppna nog att kunna generera väldigt olika svar, så många bra svar skulle kunna dyka upp.

Det jag upptäckte under lektionen var att eleverna talade om språket på ett sätt jag aldrig hört förut. Ett återkommande samtalsämne var huruvida det skulle vara bestämd artikel med framför substantiven i de olika meningarna, och vilket possessivt pronomen som skulle användas. Vissa lexikala svårigheter fanns också, men de insåg snart att de kunde fråga kompisarna om vad läxa och piano heter på tyska.

Jag har aldrig sett denna grupp så engagerad i en grammatikövning, och eleverna var på gott humör hela lektionen. Det fanns inga mobiler framme, för att det helt enkelt aldrig fanns tillfälle att titta på mobilen. Elevernas fokus var på ämnet, 100% av tiden. Jag gav en elev en spontan high five när han var den enda som listade ut att jag försökte luras genom att smyga in en bisats utan modala hjälpverb och jag tror att alla gick därifrån med känslan av att ha lärt sig något.

Är du nyfiken på att testa mitt upplägg? Filen hittar du här! Om du gör det, berätta gärna hur det tas emot av eleverna, hur det fungerade för dig och om du har några förbättringstankar. Vi utvecklas tillsammans!

Tack, Dylan William! Du har ändrat mitt sätt att undervisa grammatik!